Att vara kvinna

Det är både skitenkelt och skitsvårt. Nu har jag ju iof inte testat att vara något annat. Så jag kan ju inte uttala mig om skillnader. Det jag kan uttala mig om är dock ett typiskt kvinnoproblem jag haft som har påverkat i massor.

Jag är en sådan person som alltid, verkligen alltid haft en enormt tuff mensvärk. En sån där som är så smärtsam så man är spyfärdig, kallsvettig och man inte vet var man ska ta vägen. Tjurskallig som jag är har jag däremot aldrig tillåtit mig att bry mig om min kropp dessa fyra dagar i veckan varje månad utan jag har kört på. Som yngre hade jag som tur är små till måttliga blödningar i ca fyra dagar. Men ju äldre jag blev ju riktigare blev blödningarna. Dessutom fick jag ägglossningsvärk med. Så helt plötsligt hade jag huggande och brännande smärtor två gånger i månaden. Jättekul…

Är det något jag med uppfattar om vårt samhälle så är det att detta undviker man att prata om. Man ska smussla undan detta. Och har man riktiga blödningar är det dessutom lätt att blöda igenom sina skydd och det kan gå fort.

Med tiden fick jag ännu mer problem med smärtor. Det började göra ont i magen när jag tränade, det drog och kändes stramt.

Bortsett då från all smärta hade jag ytterligare en osäkerhet. Min mens var oregelbunden och varit så sedan början. Det kom en månad, hoppade över två och kom igen för att kanske vara borta i ett halvår.

Detta innebar att för att få kontroll på oregelbundenheten och mensvärken fick jag p-piller. Så från ganska ung ålder har jag ätit p-piller och försökt lindra plågorna genom att tillsätta hormoner.

Men då eftersom jag har lidit av ätstörningar och pendlat mycket i vikt kunde jag inte fortsätta äta dessa utan jag fick en spiral istället. Fortfarande hade jag inte fått en ordentlig undersökning utan mer gissningar.

Spiralen gjorde att jag blödde mer än någonsin och smärtan eskalerade. Vid detta laget för fem år sedan hade jag dock en sjukvårdsförsäkring som gjorde att jag kom direkt till en specialist. Hon då diagnosticerade mig med endometrios som kunde förklara smärtan. Jag fick en hormonspiral istället för att stoppa mig från att blöda. Detta var väldigt skönt. Men det straffar sig att mecka med kroppens hormoner. Hormonspiralen i sin tur triggade PMS. Och PMS är inte att leka med, snacka om vilka humörsvängningar jag kunde ha. Det var en jäkla bergochdalbana.

Även om jag slutat blöda eskalerade ändå smärtan mer så för vå år sedan skrev jag en egenremiss för att få smärtan utredd. När hon undersökte mig hittade hon en myom på livmodern. En myom kanske inte märks av alls. Men på mig var denna lilla ofarliga cysta ett riktigt helvete. Så alla försök att få mig smärtfritt gick i stöpet och i år opererade de bort livmodern.

Hur känns detta då? Det känns faktiskt som att få tillbaka livet. Att vara smärtfri och kunna göra vad jag vill.

Men det gör mig lite ledsen och frustrerad att detta kanske hade kunnat fixas till tidigare. Att det skulle ha gjort att jag sluppit den hormonella bergochdalbanan.

Vad ska man göra i oroliga tider?

Det bästa vi kan göra är faktiskt att använda ett sunt förnuft och tänka till. Man vad är då ett sunt förnuft? Det kan man fråga sig. Ett sunt förnuft för mig är att lyssna in vad som är rätt för mig och att inte utstötta mig för onödiga risker. Eller för den delen andra. Att lyssna in och vara kritisk är med ett sunt förnuft. Kolla och våga vara källkritisk. Ta den här tiden som är just nu att träna på att lyssna in kroppen. Lyssna in vilka behov du har som har fått stå tillbaka under en tid och ge dig självkärlek. Tillåt dig verkligen att sätta dig själv i främsta hand.
Idag blir det ett kort inlägg men budskapet är: sätt dig själv i främsta hand. Behöver du hjälp och stöttning finns jag här.

Omstart

Det sker ju ganska ofta omstarter i ens liv. Ibland planerade, ibland oplanerade. Oftast är omstarterna ganska stora men det är inte samma sak som att det måste vara något dåligt. Det är bara att man börjar på ett nytt blankt papper.

Så kan jag nu känna efter min operation. Allt har gått bra och operationen skedde inte på grund av någon allvarlig medicinsk åkomma. Men nu är det som att lära känna kroppen på nytt. Hur reagerar jag efter en stor operation när jag inte kan göra allt som jag brukade kunna göra. En bieffekt är att jag verkligen lärt mig att flanera. Det är coolt att kunna gå långsamt och betrakta världen. En annan bieffekt är att lära känna kroppen på nytt utan att vara påverkat av tillsatta hormoner. Att för första gången på över 20 år faktiskt bara vara helt naturlig. Det är med himla coolt.

Vad mer kan omstarter leda till. Det vet jag faktiskt inte, men det behöver jag inte veta heller. För det är ju det mest spännande i livet, allt behöver jag inte veta utan det får jag helt enkelt se. Det enda jag vet är just här och nu. Så mitt fokus ligger här och nu och så längtar jag. Jag längtar tills jag kan börja dansa och springa igen och så längtar jag tills stygnen slutat göra ont på mig med.

Vad tycker du när det sker omstarter i ditt liv?

Ett nytt kapitel

Det är inte första gången jag säger det. Men det är inte det sista nya kapitlet heller. Sånt är livet. Vill och vågar man skapar man nya kapitel i sin livsbok med jämna mellanrum. Jag gör det definitivt. Ibland vare sig vill eller vågar jag men måste. Och då följer jag flödet och har tillit till processen.

Just där är jag nu. i hela mitt liv har jag varit intresserad och livrädd för allt spirituellt. Men nu känns tiden redo att börja utforska den sidan. Jag står stolt upp för titeln att jag är en aspirerande häxa. Att jag ser och känner in många saker innan de händer och ofta har min känsla rätt. Det är läskigt och coolt.
Nu ska jag hålla kvar vid denna kunskapen ännu mer.

Vad ska du utforska?

Rädslor

Har ni tänkt på hur lätt det är att låta rädslorna styra? Ibland är våra rädslor rationella och har en anledning. Om vi tänker på vår evolution så är det logiskt att vi är rädd för ormar, höjder, björnar etc som var ett hot för vår överlevnad.
Idag är samma rädslor irrationella. Bor man i en storstad behöver man ju inte lida av björnskräck. Det är få björnar i t ex centrala Göteborg…

Men eftersom våra hjärnor kanske ute är tillräckligt stimulerade eller uttröttade i vår kamp för överlevnad så konstruerar vi ofta våra rädslor. Och vi skapar oss ett liv där vi oftast hamnar mitt i vår rädsla. Vi attraherar oss till de vi är mest rädda för.
Om du är rädd för att bli övergiven är det en stor sannolikhet att du faktiskt blir övergiven bara för du antingen gör allt för att kompensera din rädsla och kväver din omgivning. Eller så stöter du bort alla för att slippa bli övergiven. Har du stött bort alla så finns det ju ingen som kan överge dig. Logiskt ologiskt va!

Så vad är det bästa vi kan göra? Jo utmana din rädsla. Se vad din rädsla säger dig. Våga gå in i rädslan och se informationen som finns där.

Att bygga broar!

Idag skrev jag ett inlägg på instagram och jag tänkte fortsätta utveckla det jag skrev där om att bygga broar. För oftast när vi pratar om brobyggare så pratar vi om att bygga broar mellan människor. Men har du tänkt på att du faktiskt är din egen brobyggare i ditt liv.

Nästan allt vi gör i vårt liv är att just att bygga broar. Du bygger broar mellan ditt förflutna och din framtid. Du bygger broar mellan din vardag och dina drömmar. Du bygger broar mellan dina hinder för att kunna ta dig vidare. Det mesta är helt enkelt ett enda stort brobyggeri.

För att kunna bygga hållbara broar så är det massa saker som behövs. Ska du bygga en stor bro för både bilar, cyklar och gångtrafikanter behövs armering för att ha hållfasthet, betong för att formbarhet och en robust konstruktion och stål för att ha bra räcken och skydda vägbanorna från varandra. Sedan är den en hel hög med andra saker som behövs med som belysning, vägbanemarkeringar och lite annat.

Översätter vi detta till vårt liv så är armeringen trygghet, mat och sömn. Det är vår energiinkomst som bygger vår hållfasthet. Betongen är vårt medvetande. Är vi medvetna om vårt beteende och våra reaktioner så har vi lättare att vara flexibla och vi är är tåliga för det som utsätter oss. Våra räcken är vår stödstruktur. Det är vår familj och vänner som hjälper och stöttar oss. Kom ihåg att det är du själv som väljer vilka som är din familj och vänner. Belysning och vägmanemarkeringar är de där sakerna som finns i livet som underlättar. För mig är bilen en sådan. Den är inte livsnödvändig men den underlättar mitt liv något fantastiskt mycket.

Så klura på vad du behöver för att fortsätta orka bygga broar.

Balans och ego

Som coach på Mowhiti arbetar jag mycket med att hitta balans. Balans är något som låter både enkelt och svårt på samma gång. Om man tänker på en person som dansar på lina så har dessa tränat i många år för att ha balansen, smidigheten och styrkan för att kunna utföra sina konster.

I vårt vardagsliv så förväntas vi bara kunna göra våra konster i vardagslivet utan att tänka på att man faktiskt behöver träna på balans, styrka och smidighet. Och eftersom vi oftast förväntas oss att vi ska kunna allt så har vi vare sig säkerhetslina eller skyddsnät och då gör det ont att dråsa i backen. Har vi tur har vi inte fäst linan för högt i alla fall.

Så mitt bästa tips är att våga vara snäll mot dig själv. Var inte rädd för att träna på att behålla balansen och var medveten att du faktiskt behöver en mental styrka, smidighet och balans för att orka med vardagen med.

Jag vet att jag skrev utifrån att man ska göra det för sig själv. Men då kan man ju tycka att det låter ju ego. ⁣

Men vet du vad. Det är dags att sluta vara så j**la rädda för att vara ego. Om man inte tar hand om sig själv först så kan man inte stötta och hjälpa andra. Om man inte ser till att sköta om sig själv så blir man i slut ingen rolig människa. ⁣

Så dags att börja vara ego!⁣ Glöm inte heller att styrka är att visa sin skörhet.

Men vad hände nu?

Det undrar jag med! Men en kväll satt mannen i mitt liv och kläckte ur sig en så himla bra idé. Jag har ju en kort startsträcka på att realisera saker och eftersom jag redan har ett företag så kan vi ju bara köra. Det enda är att jag väntar på att få fler SNI-koder godkänt. Innan dess vill jag inte börja lägga upp saker till försäljning.

Men nog om det. Den eminenta idén min man fick är att sälja importerade smycken, kläder, bikinis, skor, sandaler, konst och annat handarbete från Brasilien. Så jäkla kul! Och så himla roligt att få börja leta hantverksprodukter att få dela med till er.

Jag tar tacksamt emot vilka önskemål ni har. Vad skulle just du vilja se att det fanns att köpa från vår butik. Finns det något annat speciellt du önskar?

Så inom kort så kommer jag börja arbeta med hemsidan. Jag ska bara lite först.

En vanlig dag

Sedan min man klev in i mitt liv med stora steg så fick jag två bonusbarn på köpet. Barnen var ganska små så jag har numer varit en del av deras liv under halva deras uppväxt. Att få barn på det här sättet skapar enormt mycket känslor. Jag har känt och funderat. Jag har litet mitt hår. Jag har skrattat och gråtit. Jag har vart förtvivlad många gånger med. Men som sagt. Barnen har ju valt mig ännu mindre än vad jag valt dom. Denna veckan är det sportlov. Eftersom barnen ville vara fritidslediga så har dom fått vara det. Eftersom mitt vardagsjobb är tillåtande på ett sätt så har jag mestadels jobbat hemifrån hela veckan. Det har inneburit att barnen och och jag haft dagarna för oss själva. Barnen har varit med mig på jobbet och vi har försökt hitta på saker som jag vet att de gillar. Så idag har jag fått träna på mindfullness i att vara på ett lekland.

Så vart vill jag komma med detta. Så som jag trodde att mina dagar skulle vara när jag var yngre så blev det inte. Men innebär det då att det är sämre än vad jag trodde? Absolut inte. På ett annat sätt är det bättre och det är på ett sätt jag inte i min vildaste fantasi skulle tro att det kunde vara.

Kontentan är: var inte rädd för att drömma. Men bli inte för besviken ifall det inte blivit som du drömt. Det kanske tillochmed är bättre än vad du någonsin skulle kunna föreställa dig.

Hej bloggen!

Det var länge sedan! Rättare sagt, det är ett år och 2 månade sedan jag skrev. Jag har börjat uppskatta mer och mer att skriva och jag är aktiv på Instagram där jag skriver ofta. Jag älskar att skriva tillsammans med att hitta en bild som speglar känslorna i inläggen. Men jag har inte mäktat med att blogga faktiskt. Men nu känner jag lust att skriva igen. Jag känner lust att ni kan få vara med i min vardag och med mina funderingar.

Vad har hänt då under 2018? Jag kan ju summera vad som hände.

2017 arbetade jag mycket. Det gjorde jag 2018 med men på ett annat sätt. 2017 var jag mycket i Gent. (Otroligt fin stad, åk dit om du har möjlighet). Januari började med en rivstart och vi gifte oss. Hela februari var vi Brasilien. Mars trodde jag skulle vara lugn, mitt Volvo-jobb tog väldigt mycket tid. Volvo-jobbet tog väldigt mycket tid hela 2018. Sjuk mycket tid faktiskt. I mars blev jag även Volvo-anställd. Abril började bra. Det fina vädret började och vi var ute mycket efter jobbet. Men i april fick jag även reda på att min morfar var dödssjuk. I maj dog han. Juni bjöd på begravning och ett ljuvligt sommarväder. Juli bjöd på en ljuvlig semester och att jag blev ordentligt firad på min födelsedag. Augusti, september, oktober och november bestod mest av att jag pluggade. Nu har jag bestämt mig för att jag ska lära mig portugisiska på riktigt. December var en trött månad och vi firade med en vecka på Madeira för att jag skulle få träna på portugisiskan. Det gick sådär. De pratade hellre engelska med mig.

Så 2018 var ett år av både sorg och glädje.

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta